Den största smärtan och kärleken!

Den största smärtan och kärleken!

 Smärtan inuti är olidlig, den river och sliter.

Värken pulserar utan barmhärtighet.
Jag kommer svimma, jag kommer gå sönder. Hjälp mig!
Jag vill bara springa iväg och lämna denna hemska smärta bakom mig.
Men det går inte, den är inuti mig, och den växer för varje sekund.

Jag ser färger när jag blundar. Vill inte blunda med orkar inte stå emot.

En kraftig röd färg som sakta förvandlas till gulorange,
smärtan stegrar sig och nu ser jag bara vitt, vitt vitt, vitt.
Jag kan inte andas, jag kan inte röra mig.
Färgen saktar ner, det blir gult och sedan rött igen,

Jag kan andas igen. Jag öppnar ögonen och rör på mig,

jag hinner le lite matt.

 Smärtan kommer tillbaks, den river och sliter i mitt inre.

Den röda färgen hoppas över denna gång och det blir gult direkt, det vita
pulserar och vill aldrig släppa taget, jag skriker.
Den släpper greppet och jag andas igen.
Jag orkar inte, jag svettas och är torr i munnen, måste dricka.
Hinner inte, det gula kommer direkt och det vita pulserar så kraftigt,
sliter mig mitt itu, jag rämnar, jag dör.

Ur dimman som jag befinner mig i hör jag ett skrik, Jag är inte död.
Ett kraftigt, förtvivlat, livskraftigt skrik.
En våt, blåröd, blodig sprattlande sak läggs på mitt bröst.
Jag blir alldeles varm och lugn.
Tårar rinner nerför mina kinder, väntan och smärtan är äntligen över.
Jag tittar ner och ser på det vackraste jag någonsin sett,
Min dotter!

Kärleken jag känner fyller varenda cell, varenda por i min kropp.
Hjärtat sväller till den dubbla storleken, för nu rymmer den även dig mitt barn.
Den platsen är för alltid Din oavsett vad som händer.
Välkommen till livet och tack för att du valde just mig till mamma.
Jag älskar dig!

 -          Anna Erixon